"Jag ställer mig längst bak och iakttar.."

"För då ser ingen mig. Jag stör inte heller då...och dessutom är jag ju på riktigt lite osäker och rädd inför besöket" säger Åsa från Kulturfonden som följer med oss in på en avdelning för minnessjuka, för hon vill se hur vi jobbar som artister. Den här dagen ska vi göra ett artistbesök till vår satellitenhet. Jag har klätt upp mig i tyllkjol, hatt och mamelucker och med mig har jag också min ukulele, medan andra artisten Siw klätt sig i en vacker sommarklänning och bär en krans på huvudet, och givetvis röda läppar.

Och som alltid i vårt artistarbete börjar vi från noll.

"Hej, jag har kommit för att besöka dig... och dig och dig...Jag heter Lilli. Vad heter du?" Jag heter..." Du har så vackert hår" Tycker du. Vi ser, vi lyssnar, vi bekräftar om och om igen. Lite beröring, kramar leenden. Ord. Blickar.

Vi välkomnas av våra glada Sol i minnet coachar som visar att de känner sig bekväma att vara, agera och andas i lite kaotiska situationer som denna. De berättar och deltar glatt. Snabbt kommer till exempel en stor spegel fram då det ska visas klienten hur vacker hen är med krans på huvudet, eller hur vårdaren tar med klienten i dansen då hen är mer orörlig.

Den här gången kan vårt besök till avdelningen betecknas som ett fyrverkeri av intressant dialog, mycket sång och till och med snapsvisor.

Skrattet ekar och orden "när kommer ni igen. Vad roligt att ni kom på besök! "Applåd!

Förutom att Åsa är mycket empatisk som människa visar hon ett stort intresse för vad vi gör, men besitter också en stor talang, hon är helt fenomenal på miner. Vad sägs om denna?

hälsar

Lilli