Vernissager med konstdykning för personal och klienter

JAKOBSTAD. Jag hade inte vågat drömma om en gemensam konstutställning ännu för ett och ett halvt år sedan där minnessjuka och personal tillsammans åstadkommer många målningar, men nu kändes det helt naturligt, liksom i Sol i minnet anda.

Inalles 85 målningar (!!) har förverkligats under ledning av konstnären Paula Rusokallio i november och januari med minnessjuka och personal, och är nu utställda i Jakobstad på Hötorgcentret, i Pargas på Malmkulla och i Karis på Villa Anemone.

Den 6.3 kl 18.00 öppnas den första av tre vernissager, i Jakobstad, i Hötorgcentrets matsal. Personalen har hängt upp verken som ett stort pussel på en vägg. På plats att mottaga gästerna är de glada volontärerna. Det färdigt dukade bordet bognar av läckerheter de tillverkat men också av sådant som personalen tillsammans bakat med klienterna för denna tillställning.

(Följande dag ställdes tavlorna i ramar längs fönstret i matsalen, av förekommen anledning)

Personal kommer med boenden som nu får välja en krans att pryda sig i och därefter hitta en bra plats, varefter de serveras en läskande fläderbloms välkomstskål, inväntande på invigningstalet samt fanfaren! Det råder feststämning. Den klassiska musiken ljuder i bakgrunden under tillställningen. "Det här är så roligt" "Nu är det fest" "Skål" "Fin stund" och "roligt med fest" hör jag boenden kommentera.

PARGAS. Den andra vernissagen är i Pargas. Personalen har jobbat för att tavlorna hängts upp snyggt i ett ljust trevligt utrymme. Klockan fem i två har jag utställningen vackert upphängd framför mig, lokala journalisten är på plats. Fem glada volontärer är närvarande utan egentlig uppgift men undrande vad som händer nu? Jag vet inte säger jag och frågar personalen som inte heller vet vad som händer. Undrar var klienterna är klockan är ju redan två? Va, ska de också vara här, tycker jag mig höra? Nå men klart det det är ju också deras tavlor som ställs ut. Jag ser inga anhöriga men till slut en hel del glada klienter och ett antal från personalen.

Det kärras in en vagn med kaffe te och lite kex.

Olika stämningar, satsningar, intresse och attityder kan man lugnt säga om möjligheten att lyfta fram något så positivt som denna satsning är i dessa tider av mycket negativt kring äldreboenden.

KARIS. Sist men icke minst var det Karis och Villa Anemones tur.

Det blir ett kort öppningstal varefter festen och minglet kan börja.

På plats är klienter, och gäster från andra avdelningar, personal, anhöriga och Sol i minnet artister.

Dagen innan vernissagen under personalens utbildningseftermiddag kom det upp att det skulle behövas en kassa med medel för cafébesök och annat extra som kan tänkas kosta en slant. Då föreslår jag att vad om tavlorna som ställs kunde vara till salu, för att få in medel till en liten handkassa som också Sol i minnet volontärerna kunde nyttja då de går ut på stan med klienter. Och de medlen skulle givetvis vara till förmån för alla som bor på Blå-Röd- och Gulsippan. Tavlorna säljs med lov från konstnärerna själva i första hand och sen med anhörigas lov. och så gör vi.