Huvudväg med sidospår...

Det finns en långtidsplan för Sol i minnet, och det är lätt som en plätt bara alla följer den planen. Visst? Aldrig trodde jag att jag skulle tänka att ge upp, fast med handen på hjärtat, nära var det i början av november. Nu orkar jag inte mera, tänkte jag. Varför förstår inte alla deltagare att projektet bara kan hämta något gott i längden till våra huvudhus. Att det som mästaren Taina Semi lär ut för personalen grundar sig på stor erfarenhet.

Att det jag lär ut om bemötande och om att våga lite mer än man brukar är faktiskt något man kan praktisera och kan vara en bra färdighet. Den skadar ingen.

Den här gången gör jag ensam rundan till huvudhusen och måste skräddarsy varje möte då behoven är många och olika; Någon känner sig kämpa utan stöd från ledningen, en annan är vilse i största allmänhet, någon vill dela med sig av sina många framsteg.

Dessutom får satelliterna i Österbotten en helt egen session där vi inte behövde älta i bekymmer utan bara praktisera och leka oss fram om statusar, bemötande, kroppsspråk och signaler vi ger med miner och uttryck.

Det känns plötsligt oerhört viktigt att ha tid att träffas, lyssna, prata och gå genom diverse bekymmer, att tala ut men också fundera och planera inför kommande seminarium i Karis, att komma igång med den skapande processen, skratta lite, skratta mycket.

Puh nu fick jag sagt detta.

Lilli

Min följande blogg handlar om Sol i minnet seminariet "Ingen idé är omöjlig" som hölls i Karis den 22.11