Som en sonettkrans...

...där första raden av varje sonett-vers binds ihop till en sista sonett i en krans. Så känns Sol i minnet projektet just nu. Vi är inne på andra året och nu börjar det hända...den en idén leder till den andra, saker binds ihop av små och stora komponenter, som efter två år bildar helheten, kransen. Temat i höst är ju att ingen idé är omöjlig, så också mycket spontana saker händer vid projektets enheter, men också utanför, som till exempel denna kransbindnings eftermiddag i Närpes.

Under min satellitrunda i augusti möttes jag av flera personer som beundrade blomkransar jag hade gjort och hade med mig för personal och boenden. I Närpes fick jag frågan om man kunde få lära sig att göra sådana? Javisst, köp tygblommor och kom till mig på besök i Närpes när jag råkar vara i min bondlänga, sade jag till mina två kontaktpersoner från satellitenheten. Jag tar med mig övrigt material.

Så kom lördagen vi kommit överens om och så kom damerna..men de hade fyra extra personer med sig och mängder av tygblommor...ja och riktiga tomater i olika färger och gurkor i många storlekar med.

Två stycken långväga gäster fick vi också från vårt huvudhus i Jakobstad och också de med många blommor..

Jag behövde nog egentligen inte lära någon. Mycket prat mycket skratt. I två timmar höll vi på med arbetet som ledde till ett resultat som heter duga! Ja dessa människor är inte bara bra på att vårda utan också på något de inte ens visste att de var bra på.

Förutom att vi jobbade hårt åt vi också lite mat och skålade för hösten i härbret!

Men nu kommer nog det bästa, håll i er: Avdelningssköterskan föreslog att hela Närpes satellitenheten skulle komma på besök nästa sommar med alla boenden till vår bondlänga!

Jag tycker att idén är underbar.

Vårt ställe väcker säkert många minnen för många besökare med minnessjukdom...och dessutom lovade idékläckaren ställa upp som hjälp med det praktiska!!!!!

hälsar jag med en önskan om en fin höst!

Lilli