Hur vill jag ha det sen?
Vi inleder andra året med Sol i minnet! "Jag som minnessjuk 85 åring" är temat på vår första utbildningseftermiddag i september. Kan vi ens leka med tanken om hur det blir sedan när vi fått leva till en hög ålder och drabbats av en minnessjukdom.
Den uppgiften hade givits till vårdpersonalen av Taina att funderas över och att presenteras som diskussionsunderlag under några september eftermiddagar i Jakobstad, Pargas och Karis, att alltså kanske komma på hur jag/vi vill eller inte vill ha det sen när det är dags.
Av ca femtio beskrivningar var det många som var noga att beskriva morgonrutinerna, hur jag vill bli väckt eller behovet av att sova ut på morgnarna, hur kaffet skulle serveras, svart eller med mjölk, absolut inte gröt eller jo gröt ska det vara. Skulle det smaka med ett glas vin nu och då eller var alkohol ett nej. Inte puré mat som ser ut som spyor. Man ska kunna urskilja färgerna. Maten ska smaka. Jag älskar att äta ute. Jag äter gärna fisk. Överraska mig. Bädda inte ner mina fötter i täcket, de ska få finnas utanför eller sockor på fötterna ska det vara, inte raka långa hår på hakan, de ska dras ut med pincett, morgonpigg eller trött, behovet av ömhet smekning och kramar, närhet, låt mig vara i fred, tvinga mig inte till BINGO eller annan gruppaktivitet...om jag inte vill. Ge tid till mig. Sjung med och för mig. Läs från min bilderbok jag skrivit för trettio sedan om mina önskemål, ta vara på materialet och använd det i vårdandet av mig. Jag är kristen. Spela blues dagen lång eller annan favorit musik eller Janis Joplin. Jag vill ha folk omkring mig. Låt mig handarbeta så länge jag förmår. Sitta i gungstolen med stickning och katten spinnande i famnen. Jag är vänsterhänt. Jag hjälper gärna med kökssysslor. För mig ut för att meta fisk vid en brygga. Tycker om vågskvalp. Tycker om att sitta i solen. Var närvarande som vårdare. Jag tycker inte om stress. Håll kontakt med mina anhöriga och låt dem aktivt närvara så ofta de kan. Jag duschar helst på kvällen. För mig på teater och konserter. Se till att jag har sysselsättning enligt mina personliga behov. Inga tomma bord. Förstå varför jag gråter så jätte mycket och lär dig från min levnadsberättelse vad som hänt mig tidigare i mitt liv. Låt mig gråta. Måla dina läppar röda så har jag lättare att förstå dig då min hörsel är nedsatt. Jag vill ha vackra kläder och färgat hår. Låt mig vistas utomhus året om i alla väder. Se mig och bekräfta mig.
Efter ett år med Taina som utbildare ser det ut att många saker har landat på avdelningar. Kommentarer som var mycket trevliga att höra var "Jag ser inte på mitt vårdarbete längre som jag gjorde för ett år sedan. Det är trevligare på avdelningen, stämningen har blivit bättre mellan arbetskamraterna. Vi säger inte, "vi har bråttom" hela tiden längre. Vi låter saker ta sin tid. Vi ser boenden på ett annat sätt. Vi kan se en skillnad med avdelningar som inte deltagit i projektet berättar personalen...
Detta inger hopp för oss som drar projektet.
Ha det bra
önskar Lilli