Sol I Minnet =SIM-... salabim!

Vändagen till ära fattar jag "pennan" och berättar om de artistbesök vi gjort under den senaste veckan i våra huvudhus inom Sol i minnet! i Pargas, Karis och Jakobstad.

Besöken kan beskrivas som glada, omtumlande, berikande, viktiga..inte bara för oss men också för boenden och personal...Vi i gruppen som nu är med består av fem artister med kortare och längre artistbakgrund och jag fungerar som handledare i arbetet där mina lärlingar ska få sätta sig in i artistarbetet med personer som lider av demens. det kommer att bli många kontinuerliga besök de närmaste åren.

Våra första besök har varit lovande och vi har välkomnats av både personal och anhöriga.

Hon som inte pratar längre säger plötsligt "tack så mycket"väldigt tydligt och ler då jag påpekar att hon är så vacker med en blomkrans på huvudet.

Orden till många sånger hittas lättare, t.o.m på franska.

Lite dans och rörelser och skoj, skapande av kontakt och tillit hör till våra första besök.

Till alla avdelningar vi kommit kunde det kanske bara ha räckt med att vi gjort entré och stannat upp och stått där i våra färgglada sprakande kläder, för så mycket respons och glädjetjut har vi fått ta emot.

"Oj vad ni är fina" "vilken glad överraskning"

"kom på nytt"

"kommer ni säkert ihåg oss nästa vecka" " varifrån kommer ni..."jaha från Helsingfors", "varifrån kommer ni..jaha från Helsingfors "varifrån kommer ni"....?

"Gå inte iväg, stanna här"

Finaste möten med finaste människor och alla med en gemensam nämnare, att de inte riktigt vill komma ihåg mera , men vi gör vårt yttersta för att hjälpa till med minnen, sinnen, känslor, glädje, tillit, närhet och kontinuitet.

"Titta hon ser ju ut som ett barn ...bakifrån.. men nog är hon stor" kommenterade en boende om mig... (jag tror hon kanske menade tjock eller bred och inte vuxen, med ordet stor. Vem vet, men jag bjuder på det.)

Med önskan om en Glad Vändag till er alla!