Monologer och analyser!

Vi befinner oss i en process, tack och lov, så vi behöver inte ännu vara fullärda! Redan i oktober gav Taina en uppgift, där Sol i minnet deltagare, på alla enheter , skulle samla in möjligast mycket info om en person man sköter om. Speciellt viktigt var et att egenvårdarna skulle ta tag i uppgiften: Skriv en Självporträtts monolog, samla möjligast mycket fakta om personen och hens liv. Självfallet kunde uppgiften te sig besvärlig om man upplever att man inte kan, orkar eller har tid eller får ut någon information om sin klient. Hur ska man gå till väga? Var ska jag hitta information. Om min klient inte pratar längre. Får jag informationen av anhöriga då?

I december började "monologerna "droppa in. Den längsta var flera sidor lång, den kortaste kanske en halv A fyra med franska streck.

Alla lämnade inte ens in uppgiften.

Vem fick godkänt? Svar: Alla.

Vi befinner oss i en process. Man kan och ska ta sig an uppgiften nu om man tidigare låtit bli. Varför då? Jo för eget bästa och för personens man vårdar.

Därför lämnar ingen monologen ogjord!

Har man ingen "egen" klient kan man välja ngn annan person. För det viktigaste är inte att skriva monologen utan att lära sig vad vi kan få ut av den i analysen för att sätta i materialet i vårdplanen för personen i fråga.

Då vi träffades i förra veckan i Jakobstad, Pargas och Karis hade det valts ett antal olika långa texter som lästes upp av personerna som skrivit dem eller lästes upp av någon frivillig om skribenten råkade vara frånvarande. Vad hände sedan? Jo genom att dyka in just i den personen liv kan vi stöda, stimulera och aktivera hen. Taina har skapat en kartmodell som vi gemensamt sakta fyller i med ett klart personligt mål, hur man går tillväga, följer personens resurser och kapacitet och behov av stöd.

Vi fortsätter vår process. Spännande.

Det här var min första blogg utan bilder, kan te sig tråkigt men innehållet är så viktigare den här gången.